Det är bara förnamnet för mig, det känns som om trötthet är normal tillståndet nu förtiden. Jag skulle palla med detta om jag inte jobbade, men att jobba och ha vaknätter med barnen stup i kvarten är ingen bra kombination. Nu har det varit två nätter på raken igen, och senaste natten var det tre olika perioder. 2 för Nova och 1 för Lucas, jag är såå jävla trött och har så jävla ont i huvudet. Dagen börjar bra när jag står vid bussen och längtar efter kvällen så jag får lägga mig och sova igen.
Jag vet faktiskt inte vad jag/vi ska göra åt detta problem längre. Jag vet att detta inte kommer hålla, förmodligen inte ens till semestern. Känner mig så bunden till både händer och fötter när jag inte kan se någon förändring, känns inte som om JAG kan förändra något alls. Men det är väl bara att gilla läget?
Ha en bra torsdag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar