Jag har "bara" min morfar och farmor kvar i livet, mormor dog för många år sedan och jag kan fortfarande sakna henne ibland. Min farfar har också varit död ett tag, men honom kände jag knappt, hade inte så himla mycket kontakt med honom.
Men min morfar har jag alltid tyckt om och kommit bra överens med. Jag har alltid tyckt om att vara hos honom, har glada och trevliga minnen från hans hem. Vilken glass han brukar ha i frysen, vilket te man drack där, hans pannkakor och att jag fick fiskbullar där. Har fina minnen från hans sommarstuga på Limön med. Kommer ihåg hur vi trängdes på liten yta, sov i tält för att få plats. Inget rinnande vatten, utedass mm. Men det var alltid kul att åka dit. Som barn vet jag att jag alltid sprang till ett äldre par i en stuga i närheten av morfars för jag fick godis av de. Min morfar är idag gammal och bor sedan en tid på ett äldreboende, sedan han kom dit har den morfar jag kommer ihåg försvunnit mer och mer. Idag kände han först inte igen mig och så längesedan var det inte jag var dit sist.
Min farmor är också gammal och bor sedan en tid på ett äldreboende. Jag har inte bara bra minnen av henne från min barndom. Min relation med henne har blivit bättre som vuxen och Hanna har fått en speciell kontakt med henne. Hon är hennes kompis, känns så härligt att åtminstone hon fått en helt annan bild av min farmor än vad jag och de två stora tjejerna har. Hon har också förändrats mycket sedan hon hamnade på äldreboendet. MEN hon känner igen mig och barnen fortfarande och blir så himla glad, framförallt när tonåringarna följer med dit.
Jag bara måste hälsa på de oftare, för man vet aldrig hur länge till de finns kvar. Rätt som det är har jag bara minnena kvar av de och vår relation.
Ha en riktigt bra avslutning av helgen det ska jag ha! För i morgon ska Sofie tatuera sig och sedan ska vi på julskyltning och invigning av bocken!
