Sjukstugan över?

Förhoppningsvis är magsjukan borta för den här gången efter drygt en veckas härjningar i familjen. Jag mår visserligen illa till och från men har inte kräkts och har ingen diarré så jag hoppas att det är något annat som gör detta.

Idag springer Hanna Vikingamaran på skolan, spännande värre för henne. Tyvärr hade jag missat att de skulle ha fika med sig så hon blev lite småsur på mig vid lämning när hon kom på det.

Nova ska till tandläkaren för första gången och Jonas måste följa med henne då jag ska med Sofie till läkaren för att skaffa läkarintyg så hon kan söka aktivitetsersättning på 50%.

Snart är det dags att börja jobba så i helgen måste jag köpa mig ett pendlingskort på Upptåget och stadsbussarna kostar 1335 kr el 1610 kr beroende på hur man kan lösa det. AF har beviljat pendlingsstöd på 6 månader så jag betalar 750 kr av det och får tillbaka resten. AF har också beviljat nystartsjobb så företaget kommer få lite i bidrag för mig. Jag har fortfarande inte fått klart vad som händer under semestern, men hoppas att chefen tar upp detta på måndag. Förhoppningsvis kan jag få lite betald semester då han får bidrag från AF som han inte räknat med.

Jag har lånat lite pengar från mamma o pappa för att betala de skulder med högst ränta på så nu ska ekonomin gå ihop bra. Ska fundera över om jag ska försöka få ett hopbakslån på resterande summa för att få ner månadskostnaden lite mer samt ha försäkring på det lånet så jag kan fortsätta betala tillbaka till mamma och pappa OM jag inte får vara kvar efter provanställningen. Jag ska också titta över och börja betala lite mer till Jan som tack för att han tagit bort räntan på det lånet. Jag ska definitivt dra tillbaka min ansökan om skuldsanering så det inte blir problem OM jag skulle behöva söka om det vid en senare tidpunkt.

Fick det negativa beskedet att jag inte kommer få något bostadsbidrag from maj och resten av året efter att ha ändrat inkomst. Jag väntar fortfarande på beslut om skattejämkning, hade hoppats få det innan jag börjar jobba på måndag men det verkar inte så.

På måndag börjar barnen med längre dagar, som tur är kommer Jonas att hjälpa till med lämningar och hämtningar. Förhoppningsvis kan jag fixa hämtning bara jag börjar få jobba på tåget ner och hem. I Uppsala ska jag försöka mig på att promenera till och från tåget då det inte tar längre tid än att ta sig till buss+bussresa+från buss.

Ha en riktigt bra onsdag.

Härlig helg och Uppsala igen...

Helgen spenderades på Trollharen med soligt och fint väder. Vi åkte upp efter lunch, mamma och pappa kom på eftermiddagen. Jag och Sofie stod för matlagningen och gjorde köttfärsgratäng med paprika och sparris som blev populärt hos mamma och pappa. På lördagen skulle jag hjälpa mamma att städa hönshuset, men av olika anledningar så hann mamma börja städa och sedan visste jag inte riktigt hur/vad jag skulle göra och kände mig mest i vägen. Hjälpte till med det lilla jag lyckades hinna med och hjälpte pappa lite också. Så tack mamma för att du fixade städningen. På kvällen grillade pappa och jag gjorde ugnsstekta rotsaker till, något som mamma var tveksam till innan. Men jisses vad de tyckte det var gott. Söndag packade jag och Sofie ihop direkt på morgonen och åkte till Gävle för att äta brunch på Lido Söder då Sofie fyllde år. Gott som sjutton var det. Sedan var jag sällskapsdam i stallet innan vi hämtade barnen och Jonas innan vi åkte hem.

Idag var jag till Uppsala igen för att skriva på papper, bra lön får jag men ingen förskotts semester då det är en provanställning. Men det verkar som om det blir tomt och de slår igen 3 veckor under sommaren så när jag talade om för chefen att jag inte kan vara ledig utan betalning så skulle han fundera på hur vi gör för min del. Så nu är det bara att avvakta, annars har jag idag ändra inkomst till facket, bostadsbidraget, skattejämkningen och kommunen. Sitter nu i skrivande stund och funderar om jag missat något ställe som också behöver veta nya lönen. 2 juni börjar jag jobba.

Hanna var yr, mådde illa, hade diarré och kräktes i lördagskväll. På söndagen hade hon feber som mest 39 grader, idag hade hon 38,2 i morse och sedan har den bara gått ner. Ikväll hade hon 37,9 grader så vi avvaktar morgondagen för att se om han kan gå till skolan. Hon håller ju på att klättra på väggarna när hon är hemma hela dagen och är pigg.

Ha en fortsatt bra måndagskväll!

Huvudvärk från helvete

Igår åkte jag via Hofors till Falun på anställningsintervju, lämnade barnen i Hofors för att slippa strul med sen hämtning på dagis/skola. På väg till Falun ringer företaget från Uppsala och vill att jag ska börja jobba hos de och jag säger att jag vill det, han tom ger mig mer i lön än det jag sa på intervjun. Eftersom jag i princip var framme i Falun när han ringde så genomförde jag intervjun ändå.

Det var det mest mysko intervju jag varit på. De var två programmerare och en från it-support på intervjun och de berättade lite vad de gör och sedan skulle jag berätta vad jag gjort och jag höll inte på att få säga något innan de avbröt och började prata om sitt. Trots detta var det tyst typ 70% av tiden, som sagt en jättemysko intervju. Gissa om jag var lättad av att veta att jag hade fått jobb ändå.

Efter intervjun åkte jag tillbaka till Hofors där jag och barnen sov kvar och i morse styrde vi kosan mot skola och dagis ända från Hofors. Det gick förvånansvärt bra att åka på det viset så att pendla till Uppsala blir nog inget problem.

Men jag har haft huvudvärk sedan igår och idag har den varit åt migränhållet, nu måste jag ta mig för och gå till läkaren med min huvudvärk så de får undersöka varför jag har den. Nu lägger Jonas barnen och sedan blir det någon form av tv.

Ha en bra tisdag!

Helgen slut nu!

Då har denna helgen gått som i raketfart, tyvärr har vi inte lyckats göra det vi tänk. Ingen träff med Kimberly och hennes barn av lite olika anledningar.

Barnen har varit väldigt upp och ner, men det känns ändå som vi är på rätt väg.

I morgon är det dags för intervju igen.

Ha en bra söndag!

Intervjuer

I morse bar det av tidigt till skola och dagis, barnen var så uppspelta och tyckte vi dröjde alldeles för länge i morse de ville åka direkt när de vaknade. Sedan heeela vägen till Uppsala och det visade sig att jag tagit i med tid så jag hade en hel timme att slå ihjäl och det innan affärerna öppnat med.

Men klockan blev 10 till slut och jag kom till min intervju i tid, företaget verkar helt suveränt och jag klickade verkligen med chefen som hade intervjun. Han tyckte det kändes bra och trodde jag skulle passa in hos de, dessutom hade de rätt bra villkor så jag vill väldigt gärna jobba där. De kommer höra av sig nästa vecka. Efter 1 timme var det dags att åka hemåt igen.

Hann sitta en stund hemma innan det var dags för speedintervju på em här i Gävle. Den gick också bra, de tyckte också att jag hade gedigen erfarenhet och att de borde kunna få ut mig på uppdrag om gående. Jag tyckte däremot inte att det kändes lika bra men det kan ha varit för det blev lite jäktat. De skulle gå igenom alla CV och kalla till ytterligare en intervju om man går vidare, sedan skulle de leta uppdrag och man blir inte anställd innan de har ett första uppdrag.

Barnen har varit lite upp och ner idag, men jag fick ta ett snack med de som jag hoppas jag nådde fram med.

Nu blir det tv eller film med Sofie och Jonas så får ni alla ha det så bra i fredagskvällen.

OJ!

Idag fick jag den pedagogiska kartläggningen från skolan och oj säger jag bara. Först blev jag arg för att det inte sagt hur det verkligen ligger till i skolan på utvecklingssamtalen, sedan ledsen för att detta hade kunnat gå för långt om jag inte varit orolig och tagit kontakt med BUP själv. Här kommer några utdrag:

"Hon är väldigt trött och arg på morgonen, då vill hon ingenting. Det blir bättre efter rasten kl 10. Hon blir arg, frustrerad när hon inte kan göra något enligt henne. Hon drömmer sig bort ofta och vet därmed inte allt hon ska göra. Hon blir fruktansvärt arg när hon inte får som hon vill. Hon är grov i munnen, hon ska mörda och stycka mig ofta. Alla är dumma och hon hatar alla runt om henne."

Jag blev chockad då hon verkar vara såhär mer eller mindre varje dag och ingen har tagit upp det. Hon ligger tydligen efter de andra i klassen, vilket inte heller tagits upp på samtalen. Som sagt jag är glad att jag tog kontakt med BUP och fick reda på detta. Tycker däremot att det känns jobbigt att tänka sig 9-12 år i skolan med probembarn igen.

Har fått hem lite olika formulär som ska fyllas i och som jag ska skicka in under helgen, sedan hoppas jag på att få snabb hjälp från BUP.

Ha en fortsatt bra torsdagskväll!

Förbannad!

På att det är så många som vill lägga sig i hur jag lever mitt liv, vilka val jag gör och vilka jag umgås med. Arg på mig själv för att jag låter mig påverkas av situationen och inte står på mig bättre. Men också arg för de i mitt liv som har svårt att gå vidare och ta saker för vad det är.

VARFÖR kan inte vissa personer acceptera andra som de är? Måste alla ha en diagnos för att bli accepterade och förstådda? Och inte ens då blir de accepterade av en del har jag fått erfara. Detta är ett skit men jag kan bara ändra mig själv och nu får det var ett slut på mitt liv som kasperdocka i andras händer. Kan ni inte acceptera mina val av vänner och ev. partners så har ni inte i mitt liv att göra längre.

Jag har två personer som skulle kunna göra allt för mig, som definitivt skulle hjälpa mig fixa min lånesituation för att jag ska må bra. Ni två vet vilka ni är, tyvärr vet inte omvärlden om att det är så. Jag blir så arg när det fortsätter sparkas på någon som redan ligger, oavsett om det är jag eller om det är någon annan i samhället.

Var tacksam för det ni har och vårda det istället för att lägga en massa energi på att klanka ner och hacka på andra, det har jag fått nog av. Jag tänker börja vara tacksam för det jag har, jag tänkte skriva att jag kan inte komma längre ner nu. Men det stämmer inte, jag har inte riktigt nått botten än men snart hoppas jag det. Och då hoppas jag att jag har fler än 2 st som står bakom mig och stöttar mig i vått och torrt. Samt att det inte finns någon därute i världen som försöker trycka ner mig och få mig att känna mig värdelös.

Jag har världens bästa barn, tom 5 st, visst de små kan vara bråkiga och olydiga ibland men i slutändan är de världens bästa barn och de har kommit från mig. De två stora har inga lätta liv och jag har inte alltid ett lätt liv med de men de bryr sig om mig, båda två skulle vilja kunna hjälpa mig så att ekonomin kom på fötter. Den ena har länge sagt att om hon vinner pengar ska hon köpa ett hus åt mamma och den andra sa härom veckan att hon önskade att hon hade mer sparade pengar så hon hade kunnat låna ut de till mig. Så någonstans har jag väl lyckats?

Nu har jag skrivit det jag ville ha sagt, hoppas ni som läser vet vilken kategori ni hör till och tar åt er det positiva eller det negativa här. Ha en bra torsdag!

Äntligen...

Tog jag mig för och ringde till BUP, hade förberett mig med en lång lista på saker om Hanna som vi oroar oss för och efter att ha förklarat om hennes storasystrar och sedan raddat upp alla punkterna sa den som ringde upp från BUP att självklart ska vi bedöma henne. Det kändes som en stor sten ramlade från mitt bröst. Så nu får vi se om det är som jag misstänker och hon har någon diagnos eller om jag bara varit nojjig.

På em idag hade jag utvecklingssamtal på dagis för Nova och Lucas. Allt står rätt till där. Nova är en glad tjej som gärna leker med Valter och Tove, men kan leka med alla barnen på dagis. Leker hellre med dockor än bilar och leker exakt hela tiden de är ute. Inne leker hon också men kan även pyssla med pärlor och helst då göra halsband eller armband men även pärlplattor. De har ju temagrupper och hennes grupp går också till skogen och hon hade hoppat från en sten där. Första hade hon velat hålla handen för att sedan tordas hoppa själv. De känner inte alls igen henne i att hon blir arg och skriker för minsta lilla. Hon äter oftast bra och har väldigt bestämd åsikt om vad hon tycker om, men smakar gärna på ny mat. Idag hade hon smakat på rödbeta för det har pappa och det är jäääättegott, hon hade tagit en mikroskopisk tugga och sedan sagt att hon inte alls tyckte om.

Lucas är en glad men känslig kille, han visar när han blir ledsen, arg osv. Han leker helst med Hugo, men på sistone har också Valter varit med. Ibland även Max fast då är lekarna något hårdare och ruffligare, vilket jag märkt hemma sedan han börjat leka med Max på dagis. Det har blivit mer slag osv efter det. han tycker om den mesta maten, men inte rödbeta som också han skulle smaka idag. Hans temagrupp är också ute i skogen och han och Hugo pratar i ett från det de går utanför dörren, hela vägen till skogen, under skogsvistelsen och hela vägen hem med. Ibland pratar de så mycket att de glömmer bort att lyssna vad fröknarna säger eller för den delen att de glömmer äta. Igår hade de lekt harmamman så idag fick jag förklaringen till det han berättade igår.
L: "Mamma, idag har vi lekt en lek  om sådana som hoppar"
J: "Kaniner"
L: "Nä de andra"
J: "Harar?"
L: "Ja och fröken från gula var harmamman".
Då var det tydligen så att de gick på led i skogen och aktade sig för Raffe Räv och rätt som det var ropade "harmamman" akta er mina ungar för räven och då skulle barnen springa och gömma sig. Sedan räknade harmamman till 20 och ropade in de harungar hon såg först och sedan ropade hon in alla. Fick se detta på video och det var riktigt kul och spännande.

Nu ska jag titta på tv med Sofie. Ha en fortsatt bra onsdagskväll!

Hektisk dag

Med lämning på skola och dagis, sedan arbetsterapeut med Madeleine och hennes handleder. Hon fick ett träningsprogram och handledsskydd så nu hoppas vi att detta ska hjälpa henne och att hon blir bra i handlederna. Sedan var det veckohandling på 5 olika affärer för att det saknades saker på affärerna. Efter det var det dags att gå till frisören med Madeleine och äntligen har vi hittat en som gör det man säger och inte pratar i onödan. Sedan var det bara stressa och hämta barnen som fått äta mellis på dagis/skola.

Hem och slappa en stund innan det var dags att börja med maten som idag blev stekt kycklingfilé/chicky bits, ris och currysås.

Efter mitt åtgärdsprogram så har här blivit väldigt mycket lugnare, fast ibland måste jag bita mig i tungan för att inte bli arg och skrika. Men detta ska nog gå bra ska ni se. Jag ska ringa BUP och rådgöra om utredning för Hanna.

Idag ringde ett företag från Falun och ville träffa mig på måndag kl 15, så jag fick fundera lite för att hitta en lösning. Den bästa lösningen är att hämta barnen tidigare och lämna av de i Hofors och sedan sova kvar där och åka till skola/dagis på tisdag morgon från Hofors.

Nu ska jag bara få Hanna i säng, sedan blir det soffhäng och kanske nästa del av The Bible med Sofie.

Ha en fin tisdagskväll!

Lugnet före stormen?

Igår när barnen kom hem från sin pappa så kändes de lugnare och det höll i sig hela kvällen. Vi pratade om regler och mat som de tycker om vid matbordet. De åt och det var riktigt lugnt vid matbordet, det var bara Nova som en gång skrek och kastade gaffeln men då frågade jag om man fick skrika och till slut bad hon lugnt om saft istället. Det blev lite grin när jag sa åt Hanna att komma in för kvällen med men det kan jag förstå eftersom andra barn får vara ute längre. Nattningen var lite bökig, men den gick.

I morse vaknade Nova ca 6 och kom ut och kissade och lade sig i min säng, det var några gånger hon skrek åt mig men när jag sa åt henne i lugn ton att vi kommit överens om att inte skrika åt varandra så lugnade hon sig direkt. Lucas var såklart lite bråkig som vanligt, men det var helt hanterbart. Lämningarna gick kanon som vanligt.

Sedan gick jag ner på stan för att lämna tillbaka böcker på biblioteket och för att gå på AF för uppföljning av aktivitetsrapport. Efter det gick jag hela vägen hem igen, så jag slog två flugor i en smäll. Fick promerat och sparade pengar på att varken ta bil eller buss till stan.

Hämtningarna gick också helt ok, Hanna tog med sig sin kompis Liv hem. Jag hade tänkt vara ute när vi kom hem, men det blåste så himla kallt så barnen ville hellre vara inne och jag tvingade de inte att vara ute.

Nätterna är inte alltid torra, men vi kämpar på med blöjfria nätter. Lucas är sämre än Nova på att hålla sin torr på natten, men han är å andra sidan pojke. Nova vägrar fortfarande bajsa på toalett eller potta så där kör vi på bajsblöja tills blöjorna är slut i alla fall och det är hon med på. Hon har någon gång sagt att hon ska bajsa på toalett när hon fyllt 3 år så vi får väl se.

Ha en fortsatt bra måndag!

Så var det dags igen...

Nu blir det mindre möjligheter till träning återigen så jag tror jag lägger ner löpningen och satsar på att promenera så ofta jag kan för det är inte lika illa att göra uppehåll på några dagar i promenerandet som det är att göra längre uppehåll i löpningen.

För efter en hel del diskuterande ha jag och Jonas beslutat oss för att bryta helt och inte ens vara särbos längre. Jag hoppas på att få mer energi tíll mig och barnen nu.

Ha en bra söndag därute i cybervärlden!

Fixat presenter

Idag har vi varit i Valbo och köpt presenter till Nova så nu är jag klar. Hämtade ut paketet från Lekmer med mammas och pappas present med så nu är jag redo för att min lilla tjej ska bli 3 år.

Just nu sitter jag och Sofie i soffan och tittar på en film i väntan på gladiatorerna, samtidigt sitter jag och har beslutsångest om jag ska springa i morgon eller inte. Jag har ju haft sjukt ont i benhinnorna och höften. Höften är en sak för sig, en del av smärtan är karakteristisk för höftledsartros så jag vet inte om jag ska bita i det sura äpplet och gå till läkare eller inte.

Annars är det som vanligt här, en väldig känslomässig berg och dalbana. Och många funderingar på möjliga lösningar på mitt eländiga ekonomiska situation, men inga lösningar kommer flygande. ;-) Skämt åsido det är bara att inse att jag kommer bli försatt i personlig konkurs = som att dö. Alltså att få en skuldsanering skulle vara tillräckligt jobbigt för det skulle innebära att jag inte kan få ny lägenhet under de 5 åren, men försatt i personlig konkurs innebär att först måste jag betala tillbaka alla lån och SEDAN ha kvar min anmärkning i typ 5 år? Gissa hur länge jag måste bo kvar här då? Utan att ens kunna köpa en ny soffa när denna ramlar ihop trots att det är min säng?

Nä usch nu blev det deppigt igen! Stackars mina barn som har en mamma som knappt orkar med sig själv och sina funderingar, hur ska jag orka engagera mig i barnen och det de vill göra om dagarna? Denna vecka är full med möten och annat så det är väl bara att bita ihop och göra det som måste? Inte för att jag riktigt vet hur det ska gå till. Hoppas de hör av sig om Sofies magnetröntgen i början av veckan och att de faktiskt hittat något problem som går att rätta till.

Ha en riktigt bra lördagskväll alla därute!

Trevligt värre!

Besöket hos Kimberly på em var kanon och jisses så jag saknat de. Emil och Hanna kom igång och leka ovanligt fort. Hanna blev kvar där över natten så jag fick bara två småttingar med hem. Däremot fick jag massor av ny energi.

Vaknade

idag med, tänk att någon ändå vill att jag ska existera. Kanske det är djävulen som vill straffa mig med att återigen slå upp ögonen på mig. Lusten att kliva upp idag var ungefär minus 1 miljon, men som småbarnsförälder har jag inget val. Bara kliva upp och ta tag i dagen.

Ska ta och ta tag i omplantering av plantor på fm sedan på em blir det en vända till bästa Kimberly med familj. Hoppas på att det ska ge henne och hennes barn lite energi samt att vi kanske får lite ny energi med.

Ha en bra fredag!

Vad är meningen?

Med livet? Säg det, den som kommer på det kan få meddela mig det.

Jag vet att jag har satt mig i denna sitsen själv, men alltså det har blivit så pga arbetslöshet/skilsmässan för typ 12 år sedan då det började. Det har liksom varit ett ekorrhjul där en skuld lett till nästa och nej helt ensam har jag inte varit. Vi var två ett tag som tog de dumma besluten, men bara jag som valde att ta skulder i mitt namn så jag blev ensam kvar med de. Hur som haver så är jag här nu och vissa dagar vill jag bara dö. Det som har räddat mig hittills är att jag inte vill att barnen ska ärva skulder och att jag är för feg. För skulle jag försöka ta mitt liv vill jag inte överleva.

Mitt i detta har jag en 6 åring som verkligen håller på att driva mig till vansinne och ju mer jag tänker på henne och hennes egenheter, desto mer känns det som om vi måste bita i det sura äpplet och be om att få en utredning gjord på henne. Både för ADHD och Aspergers, frågan är bara hur snabbt det kan bli gjort. Enligt en kompis till mig har de flera månaders väntetid på BUP nu. Men jag får väl ringa och kolla på måndag.

Ha en bra torsdagskväll nu alla därute, jag ska lägga mig och sova så får vi se om jag vaknar i morgon.