Alltså detta är helt sjukt, vi fick på habiliteringen reda på att våra tjejer skulle klara sig bra trots att de inte kommer kunna jobba. Det finns något som heter aktivitetsersättning som man får när man ä 19-30 år om man inte klarar av att jobba på grund av en funktionsnedsättning. Ja det är sant, men alltså det är inte så jävla bra som det låter. Jag hade aldrig förväntat mig att behöva kämpa på detta sätt för mina vuxna flickor som jag faktiskt får.
Madeleine gick aspergergrupp på gymnasiet, läste matte, engelska o svenska. Det enda hon slutförde och fick betyg i var matematik, sedan har hon i princip bara läst böcker på skoltid och har under dessa 3 år varit sjukt trött pga den sociala interaktion som förväntas samt alla människor runt omkring. På slutet blev hon sjukskriven 50% och gick 2 dagar per vecka 8-14 men var ändå trött och orkade knappt göra något på fritiden. Nu har hon 100% aktivitetsersättning så långt är allt väl. Men handläggaren på FK anser att allt som diskuteras som Madeleine ska fundera på är något som är bestämt, hon trycker på att Madeleine ska ut på Daglig verksamhet trots att detta inte är något måste.
Vi har i alla fall varit och pratat med de på daglig verksamhet och kommit fram till att detta inte är något alternativ för Madeleine men att skriva in sig på AF är heller inget alternativ för henne. Så vad händer nu? Kommer hon få ersättning så hon klarar sig? Ska de driva på henne tills hon går in i väggen?
På detta får man höra av många att hon har det bra som får ersättning trots att hon inte arbetar. Ni som tror detta kan gärna få gå några veckor i hennes skor och ta dessa jävla möten, jag önskar verkligen att alla kunde få prova på hur det är att ha npf och ha hennes problematik.
Ha en bra torsdag!
