Förbannad!

På att det är så många som vill lägga sig i hur jag lever mitt liv, vilka val jag gör och vilka jag umgås med. Arg på mig själv för att jag låter mig påverkas av situationen och inte står på mig bättre. Men också arg för de i mitt liv som har svårt att gå vidare och ta saker för vad det är.

VARFÖR kan inte vissa personer acceptera andra som de är? Måste alla ha en diagnos för att bli accepterade och förstådda? Och inte ens då blir de accepterade av en del har jag fått erfara. Detta är ett skit men jag kan bara ändra mig själv och nu får det var ett slut på mitt liv som kasperdocka i andras händer. Kan ni inte acceptera mina val av vänner och ev. partners så har ni inte i mitt liv att göra längre.

Jag har två personer som skulle kunna göra allt för mig, som definitivt skulle hjälpa mig fixa min lånesituation för att jag ska må bra. Ni två vet vilka ni är, tyvärr vet inte omvärlden om att det är så. Jag blir så arg när det fortsätter sparkas på någon som redan ligger, oavsett om det är jag eller om det är någon annan i samhället.

Var tacksam för det ni har och vårda det istället för att lägga en massa energi på att klanka ner och hacka på andra, det har jag fått nog av. Jag tänker börja vara tacksam för det jag har, jag tänkte skriva att jag kan inte komma längre ner nu. Men det stämmer inte, jag har inte riktigt nått botten än men snart hoppas jag det. Och då hoppas jag att jag har fler än 2 st som står bakom mig och stöttar mig i vått och torrt. Samt att det inte finns någon därute i världen som försöker trycka ner mig och få mig att känna mig värdelös.

Jag har världens bästa barn, tom 5 st, visst de små kan vara bråkiga och olydiga ibland men i slutändan är de världens bästa barn och de har kommit från mig. De två stora har inga lätta liv och jag har inte alltid ett lätt liv med de men de bryr sig om mig, båda två skulle vilja kunna hjälpa mig så att ekonomin kom på fötter. Den ena har länge sagt att om hon vinner pengar ska hon köpa ett hus åt mamma och den andra sa härom veckan att hon önskade att hon hade mer sparade pengar så hon hade kunnat låna ut de till mig. Så någonstans har jag väl lyckats?

Nu har jag skrivit det jag ville ha sagt, hoppas ni som läser vet vilken kategori ni hör till och tar åt er det positiva eller det negativa här. Ha en bra torsdag!