Visst jag kan köpa vissas kommentarer som tex att vi minsann delade ett litet rum med 3 syskon och mamma och pappa i vardagsrummet. MEN det är 2014 nu och JAG vill ha ett eget rum att gå undan till, att kunna slänga sig på sängen om/när jag är sjuk, att kunna lägga mig när jag är trött om kvällen och inte behöva invänta att ungdomarna lägger sig för att få vara i fred. Visst när Sofie flyttar i sommar skulle jag kunna få eget rum, MEN jag värnar samtidigt om barnens integritet och behov av att få vara ifred från sina syskon ibland. Detta innebär att det är ett döläge, något jag måste acceptera, men kan inte. Mår sjuk dåligt psykiskt över detta att inte kunna ha eget rum och egna rum åt barnen inom en överskådlig framtid.
Men men det är ju bara jag som får skylla mig själv, det är jag som satt mig i sisten och har 5 barn, det är jag som dragit på mig en hel jävla massa lån. Så ja det är väl bara att bita i det sura äpplet och må piss i massor av år framåt, ser liksom inte ens ett slut på detta i dagsläget vilket gör att jag mår bara ännu sämre.
Men vem kan göra något? Ingen, om inte någon kan trolla så jag får pengar att betala lånen med och handpenning till ett hus plus ett jobb då såklart. Men sådant händer enbart i sagornas värld, det jag kan hoppas på för att inte gå under helt är väl en skuldsanering. Då jag varken känner någon trollkarl/fe, har rika släktingar eller ser något jobb i en nära framtid.
Visst skulle jag kunna gå till en läkare för att få antidepressiva tabletter men de lär ju knappast kunna trolla fram fler rum här hemma. Så då får det vara, jag får leva med sovrummet i vardagsrummet i minst 12 år till.
Hoppas alla andra därute i cyberrymden har en bättre torsdag än vad jag har just nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar