Funderingar...

Jag vet inte riktigt vart jag ska börja, men jag börjar väl där allt startade. En torsdag i början av december när jag kom till jobbet och hade möte med chefen strax före lunch. Fick då veta att jag skulle få ett erbjudande om att avsluta min anställning och att det var stor risk att jag fick sämre villkor (läs ersättning) om jag tackade ja till detta. För risken var typ 99% att jag skulle få gå ändå, så ja jag gjorde väl som de flesta och tackade ja. Men det är lite surt att när jag för första gången på många år såg en framtid där vi kanske inte skulle leva på marginalerna rycktes tillbaka till den bistra verkligheten.

Ja ja tänkte jag, jag har ju 3 månaders uppsägning och 2,5 månadslöner i avgångsvederlag samt att jag kunde vara arbetsbefriad under uppsägningstiden så i princip var det 6 månader till jag skulle börja stämpla. Det kändes inte som om det ska behöva ta direkt tid att få jobb.

Var sedan in på AF och där var de betydligt mer negativa till möjligheten att få jobb som systemutvecklare/programmerare, så det kändes väl lite si sådär efteråt. Men jag sökte alla jobb jag sett på annons och var till TRR på möte med min handläggare och hon hade en helt annan syn på mina möjligheter. Enligt henne är det svårt att få tag i någon med min profil så jag hoppas hon har rätt. Vi diskuterade vilka möjliga vägar jag hade att ta, varav en var att utvidga mina kunskaper. Däremot var hon lite tveksam till att jag skulle ha möjlighet att jobba 75-80% eller jobba en del hemma. *suck*

Jag har nu sökt några fristående kurser som gör att jag får en kompetens som faktiskt ofta efterfrågas här i Gävle. MEN den stora stötestenen är fortfarande att antingen vill jag jobba mindre än 100% eller ha möjlighet att jobba en del av tiden hemma om kvällarna när barnen sover. Detta känns just nu som ett fantasiscenario.

Jag vill verkligen INTE att barnen ska behöva vara 10 timmar/dag på dagis. Jag mår illa bara jag tänker tanken. HATAR HATAR HATAR denna situation jag hamnat i, men som ensamstående mamma har jag inte mycket val om jag jobbar 100% då blir barnen på dagis 10 timmar/dag och träning det kan jag helt glömma bort att hinna med. Jag gråter inombords åt detta! JAG VILL VERKLIGEN INTE! Men gissa om jag ska ha tur för att för det första få ett jobb där jag får jobba mindre, för det andra få en lön som gör att jag har RÅD med detta.

För att inte säga när jag funderar över hur det kommer gå OM jag inte får jobb i Gävle inom några månader. Då MÅSTE jag söka jobb utanför Gävle och det innebär en flytt för jag har INTE möjlighet att pendla som ensamstående mamma. Småbarnen följer ju med, men va fan deras pappa bor ju här. Tonåringarna vet jag inte hur de skulle göra. Men jag har inget val för att klara mig på 680 kr/dag skulle aldrig fungera. Det innebär att jag MÅSTE ha ett nytt jobb inom 1 år.

Vissa dagar är jag jättepositiv och vissa dagar är jag så himla negativ som man bara kan vara. Men jag måste alltid hålla den glada fasaden på plats för barnens skull. De ser som tur är inte tårarna som rinner på insidan.

Som sagt jag verkligen HATAR denna situation jag hamnat i även om det skulle kunna bli så mycket bättre än jag hade det.

Ha ett fortsatt bra 2013 och håll tummarna för att detta blir mitt år!